merith

Tisdag 17 mars 2009

Den dagen kommer man aldrig att glömma!

Bea har en längre tid varit tröttt, sötsugen å hungrig jämt. Lynnig i humöret. Å de sista dagarna har hon sprungit å kissat å druckit vatten stup i kvarten, även på natten. Så jag sa åt henne på måndag kväll att hon skulle gå till skolsköterskan å ta ett blodprov. Min pappa har ju sockersjuka så oron över att nåt av barnen skall bli sjuk har ju förföljt en genom åren.

Sitter på jobber å gör löner, min mobil ringer å det är skyddat nummer. Det är Bea som ringer från skolsköterskan. Hennes blodsocker är skyhögt å Birgitta har ringt HC så Bea skall dit och  kolla sig igen. Men Bea vill inte att jag skall åka från jobbet för hennes skull. Så jag väntar men säger att om hon skall till doktorn får hon ringa igen. Jag tänker att det är säkert falskt alarm!

Men efter en stund ringer hon igen å gråter. Det är sockersjuka å hennes socker ligger på 31. Normalt skall man ligga på mellan 5-7. Hon skall direkt till docktorn så jag slänger mig i bilen å åker mot Alfta. Hinner bara till Söräng då ringer hon igen, vi skall direkt till Hudiksvall. Hämtar henne på HC, hon vill på skolan å äta så det får hon jag åker hem å packar. Vi skulle bli inlagd några dagar..... Allt känns så overkligt. Kan knappt tänka vad jag skall ha med.

Vi kommer i alla fall iväg vid 13.20. Kör på rätt hårt jag fick uppfattningen att det var rätt bråttom att hon kom under vård.
Hittar ingen parkering fullt överallt. Men till slut bakom sjukhuset hittar vi en. Får gå runt hela skiten för att komma till huvudentren. Sen genom hela sjukhuset för att komma till barnmottagningen. Men väl där blir vi väl mottagna.
Vid 14.30 tog de sockerprov då låg hon på 21 men det berodde nog på att de har olika mätare. Hon fick insulin dropp i kanyl i armvecket å en provtagningskanyl i handen...Provtagning en gång i timmen närmaste dygnen.

Nästa chock,  vi blir inlagd i två veckor...Phu lätt fixat med barn, jobb å så.... Tur att alla är så förstående. Man är ju inte oumbärlig. Det är ju mycket information som vi skall få, å mycket som vi skall lära oss. Men först skall de hitta rätt nivå på insulinet. Åker upp å ner rätt rejält i början en sväng var hon ner på 3! Lite panik på personalen kom springade med banan, mjölk sen mackor.....Bea hann bli rätt blek å illamående. Men kan vara bra för henne å känna hur det känns att bli låg. Det är ju kroppens varningsklocka. Fiffigt det funkar igentligen. Tur att Bea är Bea hon är så himla duktig å stark. Klart hon kommer få svakor å säkert må skitdåligt & bli deppig men just nu är hon så kooooool. Å vilka underbara kompisar hon har. Dom betyder å kommer att betyda så otroligt mycket för oss. Lika så släkten å mina vänner. Tack allihop för att ni finns.....

Kram från Merith & Söt Bea....