Hästmule
Är hon inte underbar min Alfi. Å det gulligaste fölet någonsin Alfred. Jag längtar så efter henne.... Har ju lånat ut henne till en farbror som är över 80 år som kör henne i skogen. Kunde ju inte ha henne nu när jag bor i lägenhet. Saknar henne så jag tycker att det är jätte jobbigt att hälsa på henne. Jag vet ju att hon har det så otroligt bra där hon är nu. Å jag är så tacksam. Jag har inte hälsat på henne sen i maj..... Så jag måste ta mig i kragen å hälsa på. Nanny tjatar stup i kvarten.
Alfi eller Fia som vi kallar henne har så otroligt mjuk mule å hon älskar att mysa med sin mule i nacken på en. Tänk att man kan se på en häst när de myser.
När jag var å hälsade på henne sist, ropade jag på henne när jag kom å hon gnäggade igenkännande och sprang emot mig. Kanske önsketänkande att hon kännde ingen mig. Å sen när jag skulle åka gnäggade hon igen, å då var det nån som vart rörd till tårar....
Snyft vad jollig man kan va när det gäller djur.
Kommentarer
Postat av: Em
Hej gofia!
Kul att du skaffat dig en blogg. På något konstigt sätt är det rätt skönt att få skriva av sig ibland... De kan nog du behöva! Vi skulle ha planerat in en fika någon dag tycker jag... en sån där fika som går ut på att prata... ja du förstår =P
Djur är underbara!! Även vissa människor är det...
Kramar
Postat av: Mia
Nu har jag hittat dej.. Det är skönt att kunna få skriva av sig och när man fått skrivit av sig så somnar man mycke bättre sen..kram på dej!!
Trackback
